Jag är kock. Inget mer än så – och ärligt talat, inget mindre heller.
Större delen av mitt vuxna liv har jag tillbringat i restaurangkök runt om i Sverige. Från välpolerade, lite för fina ställen i Stockholm till det ikoniska Icehotel. Från skidorter till att grilla kebab på gatan i Göteborg.

Jag har sett branschen från alla håll. Det vackra, det slitiga och det som sällan syns utåt. Och trots allt – jag älskar det här yrket. Jag kan egentligen inget annat, och jag har heller aldrig riktigt velat göra något annat.

Som de flesta kockar är jag en ganska enkel människa. Rak, ibland för rak. Jag är inte särskilt bra på att prata om visioner och stora ord, men jag vet hur man får saker att fungera i praktiken. Jag är över fyrtio nu, och åren i köket börjar kännas i kroppen. Långa pass är inte lika lätta längre, och alternativen i den här fasen av livet är inte särskilt många.

Den här bloggen är en plats där jag samlar saker. Berättelser, situationer och tankar som annars hade försvunnit. För mig själv, men också för andra som känner branschen inifrån. Nästan varje text här hänger ihop med något praktiskt – ett kökstrick, en anteckning eller ett recept som jag själv återkommer till, om och om igen.

Här finns inga stora löften och inga glänsande trick. Bara erfarenhet, arbete och mat som är tänkt att lagas och ätas.